ajulias

2010. Mitt år har verkligen varit en berg och dahl-bana, det började på botten. Har sakta men säkert tagit mig mot toppen. Känner att jag inte riktigt är där ännu. Men någon dag. Någon dag då ska jag känna den där otroliga lyckan att allt i livet känns sådär bra att du inte vill blunda och sova bara för att du är rädd att missa något. Jag har skrattat tills jag inte längre kan andas och jag har gråtit tills det inte funnits några tårar kvar. Jag har dansat tills benen vikit sig. Jag har suttit på en brygga med en fin pojke klockan sju på morgonen och sett solen gå upp. Jag har haft ont i hjärtat. Jag har lärt känna världens bästa arbetskamrater. Jag har upptäckt Barcelona med min alldeles bästa Fanny, Magaluf med Linnea och Alexandra och så har jag hunnit med att läsa tre böcker i Turkiet med min bästa vän, Mamma. Jag har varit sådär sjuk att jag tänkte att nu är jag död, nu spelar livet ingen roll längre och sedan frisknat till och sett livet återvända. Har äntligen tagit körkortet efter hundra års övningskörning och ser ut som en fånge på körkortet. Har gjort några snedsteg 2010 som man kanske borde ångra. Men vet ni? Det gör jag inte. Och jag vet att mitt 2011 kommer bli ett fantastiskt år. Jag ska gå mina sista 6 månader i skolan, gå på balen, hoppa i en vit klänning och studentmössa på flaket och vara lyckligare än någonsin, jag ska pussas massor, vara med världens bästa kompisar, fylla 19 år och jag ska leva som om det inte fanns en morgondag. För det är trots allt det jag är bäst på. 2011, jag är redo.